Att köra omkring i en stor fet Cadillac med brylcreme i håret, Elvis på stereon och en V 8:a under huven måste väl vara ett amerikanskt påfund som spritt sig till Sverige - eller? Nej, raggarkulturen är faktiskt helt och hållet ett svenskt fenomen som man inte hittar någon annanstans i världen, berättar fotografen Per-Olof Sännås. Lika svenskt som en röd stuga med vita knutar.

När amerikaner kommer hit och ser alla dessa amerikanare blir de alltid väldigt förvånade. I USA finns absolut inga raggare, och man ser sällan lika välbehållna gamla bilar som här, säger han och förklarar att Sverige lär vara det land i världen där det finns flest klassiska jänkare utanför Nordamerika.

Själv har Per-Olof Sännås varit fascinerad av raggarkulturen sedan barnsben. Han minns fortfarande hur han som pojk såg sina första raggare. Året var 1958 och de stora bilarna och välkammade frisyrerna ingav ett slags skräckblandad förtjusning. 50 år senare går han fram till några killar i en stor Chevrolet utanför McDonald´s på Sveavägen i Stockholm och ber att få åka med.

- De var lite skeptiska först. De visste ju inte vem jag var, eller vad jag ville, säger P-O Sännås. Kanske hjälpte det att han tidigare följt såväl graffitimålare som AIK:s Black Army och Hells Angels med kameran. Projekt som har blivit böcker även de.

Den där lite regniga helgkvällen på Sveavägen slutade med tre år där P-O Sännås var en fluga på väggen i raggarvärlden. Han var med på fester, på raggarmöten ute i landet, satt i baksätet på bilen och fotograferade, fotograferade, fotograferade. Resultatet är närgånget. Här finns bilder på hånglande par (och par som gör mycket mer än så), sönderslagna ansikten, tatueringar, och givetvis bilar i mängder.

- Bilen är central i raggarkulturen, allt kretsar kring den. Vissa ärver sina bilar. När papporna inte orkar köra raggarvarvet längre går ögonstenen vidare till sonen eller dottern, säger Per-Olof Sännås. Han blev förvånad över att det är så många som kommer från raggarfamiljer. Vissa är fjärde generationen raggare och döpta till namn som Dana (efter en amerikansk bakaxel) eller Hemi (en Chrysler-motor).

- Man ser inte lika mycket raggare längre. Jag var först inte säker på om jag kunde få ihop till en bok, men det visade sig att de inte alls försvunnit. De cruisar bara inte planlöst längre, säger P-O Sännås och förklarar att raggarkulturen är typisk arbetarklass. De han träffade stod i blåställ i veckorna, och kör amerikanare på helgerna. På lördagar är det alltid fest i någon av klubbarna, och då åker man dit, inte runt och visar upp sig.

Det finns som Per-Olof Sännås ser det i princip bara ett hot mot raggarkulturen. Att bilarna blivit så dyra. En riktigt fina Cheva eller Ford från slutet av 50-talet kan kosta en halv miljon och de stiger hela tiden i värde.

- Det är mycket pengar för en ung i dag. Men de flesta byter upp sig. Man börjar med en bil som kanske inte är så fin, och jobbar sig uppåt i bilhierarkin.

Tillbaka