Av Charlie Lechach – foto Per Olof Sännås

Det är svårt att glömma ett av mina första intryck på motorvägen mellan Arlanda och Stockholm: en lead sled Mercury ’49-51 som susar förbi. Ett välkomnande som ger ett omedelbart intryck av den svenska livsstilen som är långt mer amerikaniserad än vår egen. Den återspeglas även i bil- och motorcykelannonser i fackpressen eller på nätet.

Trots sina knappt 9,5 miljoner invånare, d.v.s. sju gånger färre än i Frankrike, är Sverige proppfullt av amerikanare på både två eller fyra hjul. Här ligger man nästan på amerikansk nivå, bara två timmars flygtid från Paris – en resa som är värd besväret, även om man inte planerar att köpa och importera ett fordon.

Stockholm är först och främst en av Europas behagligaste huvudstäder. Här bor ungefär 1,5 miljoner människor och det är en stad med mänskliga proportioner där man med fördel tar sig fram till fots. Det är också ofta det bästa sättet att promenera i de små gränderna i Gamla Stan, den centrala ö som utgör Stockholms äldsta stadsdel, med en rad små trevliga restauranger och barer.

Om du föredrar vintagebutiker med skandinavisk 50-talsdesign ska du istället ta dig till Östermalm. Nu är det inte så att vi försöker ersätta en komplett turistbroschyr, dessa sidor är mer tänkta som ett komplement till en sådan broschyr, ett sorts kapitel avsett för customfreaks och som kanske kan skapa en längtan om att en dag resa till Stockholm.

RAGGARNA

Bakom de åtta bokstäverna i det barbariska ordet raggarna döljer sig den äldsta av de svenska subkulturerna. Allt börjar kring 1958, då den lokala ekonomin blomstrar och ungdomen upptäcker det bästa från Amerika, d.v.s. James Dean, Marlon Brando, Elvis Presley och alla de myter som sammankopplas med dessa personligheter. Stockholms ungdomar hakar snabbt på trenden med bakåtslickat hår och stora begagnade amerikanska bilar som importerats av deras föräldrar precis efter andra världskrigets slut.

Rörelsen får snabbt namnet raggare, ett ord som härstammar från begreppet ragga: lastbilschaufförsslang för att söka arbete. De unga som hakat på den här trenden kallar sig således för raggare, eftersom de också kör omkring i timmar för att hitta tjejer. Detta sker normalt i de centrala delarna av staden, på fredag- och lördagkvällar med rockmusik på högsta volym strömmandes från bilradion, till de förbipasserandes stora förskräckelse.

Fotografen Per Olof Sanas fascineras av raggarrörelsen och har tydliga minnesbilder från slutet av 50-talet av dessa "bad boys" i sina stora bilar. Själv är han bara en liten grabb som promenerar längs Kungsgatan i Stockholm när han på avstånd hör det brummande ljudet från ett gäng V8:or. Han vet redan då att han senare i livet kommer att skriva en bok om denna rörelse. Han har även publicerat böcker om skinheads, graffittimålare och Hells Angels, och varje gång har han tillbringat två-tre år i deras sällskap, följt deras vardag och dokumenterat den på bild.

En kväll 2008 frågar Per Olof en ägare till en raggarbil om han får hänga på gruppen. Han förklarar sitt projekt och tas snabbt emot som medlem i Stockholms äldsta raggarklubb ”Moonshine Cruisers”. Denna resa varar i tre år och under denna period fotograferar han och följer klubben på alla deras resor i landet. De besöker andra klubbar i stadens södra kvarter och deltar i olika sommarmeetings, varav de viktigaste är Power Meet i Västerås och Classic Car Week i Rättvik.

Ofta får han köra någon av bilarna för att klubbmedlemmarna själva ska kunna dricka större mängder alkohol. Under den här perioden kommer han mycket nära klubbens medlemmar och deltar vid födslar, begravningar och minnesvärda, ofta mycket blöta, kvällar. Även om texten i boken ”Raggarna” är på svenska (finns att beställa på sannas.se), innehåller den även många bilder som ge en bra inblick i de svenska raggarnas liv. Det bör noteras att Moonshine Cruisers endast representerar en del av denna mångfacetterade miljö, som även består av hot rod addicts, custombilfans, bobberfans och chopperfreaks.

Tillbaka