Bara i Stockholm finns ett 30-tal klubbar.

- I Dalarna står det i princip en raggarbil på varje gård, säger han.

Det är tidig morgon vid raggarklubben Moonshine Cruisers på Edsvallabacken i Farsta. Ingen syns till, men på parkeringen står flera klassiska fordon. Klubbhuset är en liten rödmålad villa, omgärdad av andra byggnader. Överallt syns blomstrande grönska.

Efter en liten stund dyker en sömndrucken man ur en husvagn där han verkar ha tillbringat natten. Per-Olof Sännås hälsar glatt på raggaren.

- De kommer från lokaltidningen, säger han.

Mannen nickar, ler och traskar vidare.

Per-Olof Sännås har alltid haft ett stort intresse för gatugäng och subkulturer. Han har tidigare följt och fotodokumenterat bland annat supporterklubben Black Army, Hells Angels, klottrare och fotbollshuliganer. Men raggarkulturen var kanske den allra första som han själv drogs riktigt starkt till.

- Första gången jag såg raggare var 1958, när jag var en liten parvel. Jag gick med min pappa på Kungsgatan en söndag och då åkte det förbi stora raggarbilar, berättar han.

- De spelade hög musik, väsnades och hade rävsvansar i radioantennerna. Det var en slags skräckblandad förtjusning för mig och genom åren har jag alltid burit med mig det här minnet och återkommit till raggarna på ett eller annat sätt.

I tre år har Per-Olof Sännås följt raggare genom hela Sverige. Och nu har han släppt fotoboken "Raggarna". Raggarkulturen föddes i slutet av 1950-talet och bygger enligt Per-Olof Sännås på en romantiserad version av den amerikanska drömmen. Men i USA finns inga raggare. De finns i princip bara i Sverige. Och här är de många, även i Stockholm.

- Jag trodde att den här kulturen hade dött ut och att det inte skulle kunna gå att göra en fotobok. Men den är större än man tror. Det är en jävla återväxt. Bara här i Stockholm finns det närmare 30 klubbar och de finns ju, till skillnad från andra subkulturer, i hela Sverige. Från Ystad till Haparanda. I Dalarna står i princip en raggarbil på varje gård.

Kulturen är enormt stor där.

Det finns emellertid ett hot mot dagens raggare. Det centrala i kulturen - bilarna - riskerar att göra stora hål i plånboken.

- Bilarna har blivit så dyra. På 50-talet kunde man köpa en Chevrolet för 200 kronor, men de sällsynta modellerna kan i dag kosta upp emot en halv miljon.

Men tiden då raggarna förknippades med berusade busar som satte skräck i Östermalmsbor längs Kungsgatan är förbi.

Nu har de egna klubbhus, vilket de tidigare saknat.

- För länge sedan var raggarna dåtidens värstingar, nu har andra tagit över - som motorcykelgäng och olika gangstergrupperingar. Polisen ser inte raggarna som något större hot och nu för tiden är det väldigt lite bråk på raggarfesterna, säger Per-Olof Sännås.

Tillbaka