Intervju med Per-Olof Sännås i SST 20 oktober 1998

MED EN SUBKULTUR I FOKUS I TRE ÅR


"Fotboll handlar inte om liv eller död. Det är någonting mycket viktigare än så."
Citatet kommer från den legendariske Liverpool-tränaren Bill Shankly.

Fotograf Per-Olof Sännås vet vad han menade.
Under tre år har Sännås levt med AIK:s fanatiska fans. Resultatet finns i boken Black Army. Citatet ovan återfinns på bokens första sida. Det är en märklig bok Per-Olof gjort. Livets starkaste känslor finns förevigade mellan pärmarna. Glädjen, sorgen och hatet. Gemenskapen och värmen. Fanatismen, fylleriet och slagsmålen. Per-Olof Sännås har varit med överallt och han väjer inte för att visa verkligheten i text och bild. Själv är han inte AIK-fan. Faktiskt är han inte särskilt intresserad av fotboll eller idrott över huvud taget.

- Men jag fascineras av subkulturer. Ungdomskulturen skildrar samhället väldigt tydligt. Två liknande böcker har han gjort tidigare. Den ena om skinheads. Den andra om graffiti.

- När jag gjort klart boken om graffiti kände jag en sorts tomhet. Jag ville börja på en ny bok och valde mellan flera ungdomskulturer som rave och skateboard. Till slut fastnade jag för fotbollskulturen. Att välja Black Army kändes naturligt. Första kontakten tog han våren 1994. Per-Olof valde att närma sig klacken på ett okonventionellt sätt. Han tog reda på när AIK skulle möta ärkefienden IFK Göteborg och hoppade in i en av de abonnerade bussarna som alltid står på Klarabergsviadukten i city. Han presenterade sig och sitt ärende. Black Army-ledningen accepterade. Strulkillarna med. Utom en som hade hunnit bli ordentligt berusad. "Vem fan är du. Tar du en bild åker du på en snyting, sa han.. Tålmodigt försökte Per-Olof förklara sitt ärende.

Tydligen gjorde han det bra, för sedan blev han accepterad som en i gänget, mer eller mindre. Andra fotografer som såg mig stå och plåta mitt i gänget försökte ta sig in på ståplatsläktaren, men de kunde åka på stryk. Per-Olof har strävat efter att göra en objektiv bok om Black Army. Något som är svårt med en kultur som väcker så starka känslor.

- Jag har försökt att ta fram både det positiva och det negativa. Kvällstidningarna brukar fokusera vid det sistnämnda. Det positiva är gemenskapen. Att vem som helst accepteras som supporter. Enda krav är att man håller på AIK. Annars får man vara som man vill. Många ungdomar ser klacken som enda möjligheten att vara någon. I skolan och arbetslivet har de små möjligheter att skaffa sig en identitet. På läktaren kan de avancera enligt gängets egen prestigestege. Bokstavligt talat. Nybörjarsupportern står längst ned på läktaren. Genom AIK-vänliga handlingar åker man uppåt i hierarkin., men också längs raderna i motsvarande grad.

- Att gå från botten till läktarens översta rad tar fyra år. Det negativa vet vi redan: fylla, slagsmål, vandalism.

- Många super kopiöst. De som följer både fotbollen och hockeyn dricker nästan varje dag. En del har blivit alkoholister. Berusade i grupp hetsar de varandra att göra saker som de annars inte skulle ha gjort. Men myten om proffsbråkstaken som söker sig till Black Army blott för att bråka är inte sann.

- I botten finns alltid ett fotbollsintresse. Alla är fanatiska AIK-fans, säger Per-Olof. Ingen åker till Malmö och hem igen bara för att bråka. En märklig sak som slår en när man läser personintervjuerna i boken är det tvångsmässiga beteende AIK-fanatismen orsakar. Livet blir mindre och krångligare för de renläriga supportrarna. Som Robban, som inte kunde köpa en säng till sin lille son för att madrassöverdraget var gult, rött och blått - Djurgårdens färger. Sambon erbjuder sig att sprätta bort överdraget, men Robban godkänner inte. Madrassen är pestsmittad för alltid, eftersom Djurgårdens färger varit på den. Eller Magnus som fick jobb som brevbärare i Sollentuna. I hans distrikt bodde Djurgårdens storstjärna Anders Grönhagen. När Magnus upptäckte det vägrade han lämna ut hans post. Magnus fick sparken, men anser inte att han kunde handlat på något annat sätt. Enligt Sännås har Black Army-medlemmarna inget emot att bli "uthängda" i bokform. Trots att vissa bilder är ganska otäcka eller provocerande.

- Ingen har velat lägga sig i innehållet. Alla är nog fåfänga innerst inne och för en supporter kan de kontroversiella bilderna upplevas som statushöjande. På Black Armys Internetsida kallas min bok "mästerverk som har en given plats i bokhyllan bredvid AIK:s 100-årsbok". Boken har precis kommit ut, men för Per-Olof Sännås är den redan historia. Tomheten efteråt börjar kännas och Per-Olof vet vad det betyder: snart dags för en ny bok. Vad den ska handla om har han visserligen idéer om. Men han vill ingenting säga mer än att ännu en subkultur ska nagelfaras.

Tillbaka